SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PIGEON piʃoŋ4, sbst.2, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom d. pigeon av fr. (pomme de) pigeon, duväpple, av pigeon, duva]
trädg. ett slags litet (i allm. starkt rött) vinteräpple (ofta använt ss. julgransprydnad), duväpple. Fallén Fleischer 390 (1795). Sonesson HbTrädg. 352 (1926).
Spoiler title
Spoiler content