SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PIGGELIN pig1eli4n, m.||(ig.) o. adj.; ss. sbst. best. -en; pl. (tillf.) -er.
Etymologi
[till PIGG, adj., efter mönster av personbetecknande sbst. (särsk. släktnamn) på -in. Anv. ss. adj. är sannol. sekundär]
(vard.)
I. sbst.: pigg, livlig o. glad person l. varelse. Hjelmqvist Förnamn 327 (1903). Du har träffat honom en gång, den där lilla piggelinen, som alltid hade ögonen med sig. Widegren FalskFlagg 30 (1933).
II. adj.: pigg o. d.
1) om person; vanl. predikativt. Barcklind GladÄnk. 78 (1929). Vad du ser frisk och kry och piggelin ut. SvD(B) 1950, nr 93, s. 10.
2) (mera tillf.) om sak, = PIGG, adj. 2 b. Piggelina (cigarrett-)etuier. GbgMP 1948, nr 76, s. 6.
Avledn.: PIGGELINIG, adj. (vard., tillf.) till I, II, = pigg, adj. 2. SvD(B) 1943, nr 65, s. 9.
Spoiler title
Spoiler content