SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PILK pil4k, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. pilk, motsv. d., nor. o. lt. pilk, nyisl. o. färö. pilkur; till PILKA, v.]
fisk. fiskeredskap som består av ett mer l. mindre fiskliknande, med en l. flera krokar försett metallsänke o. som, fäst vid en rev, gm ryckningar föres upp o. ned i vattnet, varvid en fisk som kommer i närheten kan fastna på (ngn av) krokarna; jfr PIRK, sbst.1 Nilsson Ur. I. 1: 28 (1838). Torsk och sej hvilka .. fångas med ”pilk”. SvRike I. 1: 239 (1899). Rosén o. Molander Havsfisk. 65 (1923). — jfr TORSK-PILK.
Ssgr (fisk.): PILK-FISKARE. DN(B) 1947, nr 40, s. 3.
-SNÖRE. rev använd vid pilkning. Stuxberg Fisk. 428 (1895).
Spoiler title
Spoiler content