SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PILKA pil3ka2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. pilka, plocka smått med fingrarna, påta, småspringa, pilka, motsv. d. pilke, nor. o. färö. pilka, pilla, plocka, pilka, shetl. pilk, pilla, skrapa, sticka, dra upp (fisk) med ett ryck m. m., lt. pilken, pilka; till stammen i PELA, v.2, PILLA, v. — Jfr PILK, sbst.1]
fisk. fånga fisk (i sht torsk) med pilk (se PILK, sbst.1); ofta tr., med obj. betecknande det som fångas; jfr PIMPLA, v.1 SD(L) 1893, nr 44, s. 8. Jag har pilkat torsk utanför Sandhamn. Engström Häckl. 161 (1913). Nu pilkade han .. i vintertystnaden. Gick från hål till hål. Eklundh Folk 70 (1918). Hellström Malmros 230 (1931). — jfr TJUV-PILKA.
Spoiler title
Spoiler content