publicerad: 1953
PILT pil4t, sbst.1, m.; best. -en; pl. -ar (Joh. 21: 5 (NT 1526) osv.) ((†) -er ArbogaTb. 4: 86 (1553: pilt[er]), HammarkDomb. 27/9 1609, Jolin Mjölnarfr. 46 (1865; i återgivande av bygdemål)).
Ordformer
(pelt c. 1780. pillt 1658—1735. pilt 1526 osv. pilter 1664—1765)
Etymologi
[fsv. pilter, motsv. dan. o. nor. pilt, isl. piltr (jfr fin. lånordet piltti); jfr shetl. pilti, liten gris, sjupilti, ett slags näck, piltek, sej av viss ålder; av omstritt urspr.]
1) (utom i c bl. i skriftspr., i sht i vitter stil; vanl. ngt ålderdoml.) (numera i sht liten) gosse; pys. (Då Josef o. Maria) gingo heem ighen, bleeff pilten Jesus qwar i Hierusalem. Luk. 2: 43 (NT 1526). Wendt icke igen ath tuckta pilten, ty om tu slår honom med rijs dör han intit ther aff. SalOrdspr. 23: 13 (öv. 1536). Så att till 40 pilltar och pigor uthj samma skole blifua städze informerade. VDAkt. 1658, nr 82. Liten pilt bland strandens pilar / I violens ånga hvilar. Stagnelius (SVS) 1: 370 (c. 1815). Liten pilt han sitter en kulen hösteqväll / Och leker tyst inunder gula linden. BEMalmström 6: 35 (1839). Den kallar jag en veklig pilt, / Som fryser vintern om. Topelius Läsn. 3: 115 (1867). Liten pilt rått agad till döds. SvD(A) 1931, nr 7, s. 3 (i rubrik). jfr (†): Sadhe Jesus til .. (lärjungarna) Piltar haffuen j någhot sowel? Joh. 21: 5 (NT 1526; Bib. 1917: Mina barn). jfr äv.: Pilt .. är nu föga brukeligt, och säges i des ställe, gåsse, påjke. Hof Förkl. 132 (1765). — jfr BOND-, FÄ-, FÖRSTU-, GÅNGAR-, GÅNGE-, HERDE-, KÄRLEKS-, LJUS-, LÄRO-, SKOL-, SMÅ-PILT m. fl. — särsk.
a) (numera bl. arkaiserande) i uttr. fara varliga o. d. (förr äv. sakta) med pilten, behandla gossen utan bryskhet o. stränghet; äv. i utvidgad anv., i fråga om vuxna. Farer migh sachta medh pilten Absalom. 2Sam. 18: 5 (Bib. 1541; öv. 1865: varliga). Skall .. (den felande prästmannen) ändtligen få något straff .. så fara de så ganska sakta med pilten (i konsistoriet). KyrkohÅ 1903, s. 137 (1721). Cavallin Herdam. 3: 197 (1856).
b) (föga br.) i utvidgad anv.: ”gullgosse”; gunstling, favorit. Jag är en lyckans pilt. Topelius Vint. II. 1: 328 (1856, 1881). Att stå kringklappad .. som en av folkets piltar. Heidenstam Vad vilja vi? 20 (1914). jfr FRUNTIMMERS-PILT.
c) (numera bl. ngn gg skämts., vard.) i utvidgad anv., om ung man l. yngling (jfr 2 b). 1Mos. 37: 2 (Bib. 1541). Lust och willia, lährer pilten gillia. Grubb 469 (1665). Är Pilten något lång / Så säya the (dvs. kvinnorna) med glijs: Woj! tålkin Hummelstång. CupVen. A 3 a (1669). Pilt, är en son och ung Karl. Rudbeck Atl. 1: 716 (1679). Om någon fattig pilt som blifvit bortförd .. kan igenfås, och icke vill gifva sig i Soldate hopen, vore det icke bäst att (osv.). HC12H 2: 127 (1711). AnderssonBrevväxl. 1: 55 (1835; om studenter). Ossiannilsson Hem. 109 (1915). jfr JUNGFRU-, KVINNO-PILT.
d) (†) som tilltalsord använt av en fader till hans vuxne son (jfr 2). Iagh slår edher til dödz medh thetta trä / O kiäre Pilt giör icke hä. Messenius Disa 12 (1611). jfr: Pilt .. betecknar (i n. Bohusl.) .. hvarje vuxen hemmavarande son. SKL 3: 195 (1848).
2) om mansperson utan avs. på ålder (jfr 3); särsk.
a) (†) i pl., föregånget av ett ortnamn, för att beteckna karlarna på l. från den platsen (jfr 1 d). Aff höggesta pilt[er] for olagliga iern köpp 7 m[ark]. ArbogaTb. 4: 86 (1553). jfr: Sades Konnungzfrid emellan Joen i Tofuetorpp och Åby piltanar. HammarkDomb. 25/2 1596. jfr äv.: Tilltalade Oluff i gräsmara, Oluff andersson och oluff tyniessonn i Myssöia till, hwij de altid fiskia wid hans sielagrund .. här till suarade Myssöia pilternna, efft(er) wij giörom en stor Siäla skatt, derföre (osv.). HammarkDomb. 27/9 1609.
b) (numera bl. ngn gg skämts.) om kvinnas käraste, fästman; jfr 1 c, ävensom GOSSE 3. KyrkohÅ 1914, s. 252 (i handl. fr. 1641). Pigan (hade) blifwit hädd af många som sagt, gack och achta Pilten tin. VDAkt. 1700, nr 373. Där dansar jäntan med sin pilt. AllTidBästVis. 29 (1937). jfr FÄSTE-, KÄRLEKS-PILT, ävensom FRUNTIMMERS-, JUNGFRU-, KVINNFOLKS-, KVINNO-PILT.
c) [jfr liknande anv. i fsv. (MP 4: 38)] (†) i pl., om krigsfolk i förhållande till en överordnad. (Dacke) bad .. sina piltar hacka wp (hakebössorna). Brahe Kr. 34 (c. 1585).
3) (†) om (reslig man l.) jätte. En sådan pilter (kom) inn, at the tå intet undrade at salen war hög .. tiltagen. Verelius Gothr. 174 (1664). Resar, Jättar, Thussar eller Piltar. Wettersten Forssa 46 (c. 1750). jfr Hyltén-Cavallius Vär. 2: 43 (1868) o. Afzelius Sag. XI. 2: 59 (1870).
Ssgr (till 1): A: PILT-BARN. (pilt- 1746—1818. pilta- 1541—c. 1750. pilte- 1595—1911. pilto- c. 1730) [fsv. pilta barn] (numera bl. ngn gg arkaiserande) gossebarn. Hwart och itt piltabarn, tå thet är ottadagha gammalt, skolen j omskära. 1Mos. 17: 12 (Bib. 1541). Topelius Vint. I. 1: 124 (1863, 1880; om ä. förh.).
-ÅR. (pilt- 1915. pilte- 1844) (numera bl. skämts. l. i högre stil, tillf.) pojkår. BL 10: 32 (1844). Hallner Glam 23 (1915).
B (†): PILTA-BARN, se A. —
C (numera bl. ngn gg arkaiserande l. i poesi): PILTE-BARN, se A. —
-ÅR, se A.
D (†): PILTO-BARN, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content