SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PINCETT pinsät4 l. päŋ- (pänngsä´tt Dalin), r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(pincett 1847 osv. pincette 17801904. pincetter, pl. 1822 osv. pinsett 18471913. pängsett 1889)
Etymologi
[jfr t. pinzette; av fr. pincette, diminutivum av pince, tång, till pincer, nypa, klämma (se PINCERA)]
liten tång med fjädrande skänklar, använd att därmed gripa l. hålla sådana (små) föremål som äro svåra att gripa osv. med händerna. PH 12: 36 (1780). Ögat fixeras (vid tatuering av leukom) med en anatomisk pincett. Löwegren Oftalm. 247 (1923). — jfr ARTÄR-, KLO-, KLÄM-, KNIP-PINCETT m. fl.
Spoiler title
Spoiler content