PINGBORRE piŋ3~bor2e, m. l. r.; best. -en, äv. -n; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. (Skåne) pingborre; förra ssgsleden är sannol. sv. dial. (Skåne) ping(e) (se PINNE), möjl. med syftning på vingarnas hårighet; senare ssgsleden -BORRE, sbst.2]
zool. den till ollonborrarna hörande insekten Rhizotrogus solstitialis Lin. Linné Sk. 238(1751). Brehm DjurV 3: 50(1938).
