publicerad: 1953
PINGEL piŋ4el, sbst.1, n.; best. pinglet.
Etymologi
pinglande. Snellman Tyskl. 98 (1842). Skällors pingel. Rydberg Vap. 266 (1891). Nilsson FestdVard. 88 (1925). — jfr BJÄLLER-, KLOCK-, SPÅRVAGNS-PINGEL.
Spoiler title
Spoiler content