PINK piŋ4k, sbst.1, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar (Rajalin Skiepzb. 13(1730) osv.) l. -er (förr möjl. äv. anslutet till sg. pinka; HH 20: 106(c. 1580) osv.); l. PINKA piŋ3ka2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (-er, se ovan).
[jfr dan. o. nor. pink; av mlt. pinke, holl. pink, t. pink(e), motsv. eng. pink, fr. pinque, it. pinco; av ovisst urspr.]
(förr) sjöt. benämning på vissa äldre fartygstyper (av olika utseende o. storlek); särsk. dels om vissa mindre fartyg använda under tidigare skeden (i sht 1500-talet), dels om ett lätt, tremastat, fregattriggat fartyg med hög o. smal akterstäv, använt under senare skeden (i sht 1700-talet). Ath ther till Lödesse är alrede en Pinck iffrå Holland jnkommin. G1R 14: 34(1542). Et Engelskt skiepp, som kallades Engelsk Pink, lastat med sill. VRP 27/1 1737.(Krigs-)Flottan .., beståendes af 20. galerer, Boyorter och Pinker, väl utstofferade. Dalin Hist. III. 1: 348(1761). TSjöv. 1905, s. 36(om förh. 1566). — jfr KANSLI-PINKsamt HOLLANDS-, LOTSMANS-,STEN-,VIN-,ÖRLOGS-PINKA.
