SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PINJON, sbst.; pl. -er l. -s.
Ordformer
(pignon 1697. pinion 1654)
Etymologi
[jfr ä. eng. pignon; av fr. pignon, motsv. span. piñon; till lat. pinea (se PINJE). — Jfr PINGEL, sbst.2, PINJOL]
Spoiler title
Spoiler content