publicerad: 1953
PINSAM pi3n~sam2, förr äv. PINOSAM, adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -T.
Ordformer
(pin- (-ij-) 1697 osv. pino- 1727—1759)
Etymologi
1) (†) förbunden med tortyr l. avsiktlig misshandel; äv. med tanke väsentligen på smärtorna (jfr 2); särsk. om ngns död (jfr PINLIG 1 b). Pinsamma beplågningar. Sahlstedt Hoffart. 140 (1720). Den 28. Sept.: (1568) led .. (Göran Persson) en pinsam död. Dalin Hist. III. 1: 683 (1761). Emanuelsson Polyb. 1: 127 (1833).
2) (numera mindre br.) som vållar l. är förbunden med fysiska smärtor, som gör ont, smärtsam, plågsam; jfr 1, 6. HdlCollMed. 1697, s. 923. En fluga, mygga och bij göra ej så pinsamma styng, som en bolgeting eller broms. Acrel Sår 53 (1745). Östergren (1935). — särsk. (tillf.) om undersökning: som vållar undersökningsobjektet plågor. Läkares och fysiologers pinsamma undersökningar på lefvande djur. SvAlm. 1881, s. 45.
3) som vållar l. är förbunden med psykiskt lidande, psykiskt smärtsam; jfr 6. Lind (1749). Nygifta män .. känna ett slags pinsam, värkande oro, när de se sin äkta skatt upptagen af en fremmande karl. Carlén Repr. 269 (1839). Hallström Händ. 310 (1927). — särsk. med försvagad bet.: ytterst obehaglig l. besvärande, starkt irriterande; generande, genant, som sätter ngn i stor förlägenhet, penibel. Råka i en pinsam situation. En pinsam scen. Väcka (ett) pinsamt uppseende, (en) pinsam uppmärksamhet. Bli pinsamt berörd av ngt. Leopold 3: 322 (1794, 1816). En pinsam rodnad flammade upp på den unga fruns kinder och panna. Edgren Lifv. 1: 180 (1883). SocDem. 1928, nr 68, s. 1.
4) (ngt vard.) som vittnar om l. är präglad av en ängslig l. överdriven omsorgsfullhet l. noggrannhet, ängsligt överdriven; jfr 5. Vara pinsamt ordentlig. NDA 1837, nr 12, s. 3. Pinsam noggrannhet. PT 1901, nr 179 A, s. 3. Pinsam samvetsgrannhet. SvLittSällskFinl. 1885—1910, 2: 128 (1910). En pinsam renlighet. Martin Sett 109 (1933).
5) (ngt vard.) ss. adv., övergående i bet. av ett allmänt förstärkningsord: i ytterst (obehagligt l. irriterande l. löjligt) hög grad, ytterst, intensivt o. d. Madrids horizont, den pinsamt blå. Snoilsky 1: 68 (1869). Förklaringen .. föreföll dem .. pinsamt och prosaiskt enkel. Hellström Malmros 27 (1931).
6) (mera tillf.) i annan, allmännare anv. (särsk. motsv. PINA, v. I 4 o. 5): som innebär l. utgör ett lidande av ngt slag, svår o. d. Fattigdomen är .. en ändlös pinsam dag med skarpt och stickande ljus. Ekelund NordKlass. 57 (1914). — särsk.
a) om vind: pinande (jfr PINA, v. I 4 b, 6 b γ) Väderleken (var) beständigt kall med pinsam nordanblåst. Forsström Dagb. 62 (1800).
b) betecknande ngt ss. mödosamt l. ansträngande; numera bl. närmande sig bet.: intensiv (jfr 5); jfr PINA, v. I 5. Leopold 6: 108 (1803). Min hjärna arbetade pinsamt med att finna en utväg. Hallström Händ. 9 (1927).
Avledn.: PINSAMHET, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara plågsam l. smärtsam l. pinsam; numera nästan bl. till 3 l. 4 (o. med motsv. bruklighet). Lind 1: 1364 (1749). Östergren (1935). särsk. (ngt vard., mera tillf.) till 4, i uttr. ända till pinsamhet, med ”pinsam” noggrannhet l. omsorgsfullhet o. d. (Hemmen) voro i regel putsade och skurade ända till pinsamhet. Månsson Rättf. 1: 198 (1916).
Spoiler title
Spoiler content