SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PION, sbst.1, m. l. r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. pion, schackbonde, bricka i damspel; eg.: fotgängare l. fotsoldat; etymologiskt identiskt med PEON, sbst.1 — Jfr PIONJÄR, sbst., PIONNERA]
(†) bonde (i schackspel). Königstedt Schacksp. 31 (1771). Ödmann StrSaml. 3: 16 (1788). Pfeiffer (1837).
Spoiler title
Spoiler content