[sv. dial. pirka, perka, peta, sakta riva, pilla, syssla med småplock, motsv. d. pirke, pilla m. m., nor. pirka, gräva smått m. m.; besläktat med PIRRA, v.2]
(†) peta, pilla; göra små rörelser; äv. i uttr. pirka sig någonstädes, peta sig någonstädes. Gör .. (hornskivan) så spetsig, att mellan de tänder som värka, så länge kan pirkas, att hela skifvan blir öfverallt blodig. KronobgLT 1838, nr 8, s. 4. Professorn .. (har) glömt sig därhän att han .. ofta pirkat sig i örat. Fröding ESkr. 2: 107(1893).
