PIRRA pir3a2, r. l. f.; best. -an; äv. PIRRE pir3e2, sbst.2, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(pirra 1839 osv. pirre 1898—1928)
Etymologi
[jfr sv. dial. pirr, pirra, pirre, snurra, pirra, leka med en snurra, d. dial. (Bornholm) pirra, snurra bestående av en rund skiva med en pinne genom; till PIRRA, v.2]
(i sht förr) snurra som användes vid ett slags hasardspel o. vars huvuddel utgöres av en tärningsliknande (nedtill i en spets utdragen) kropp, på fyra sidor märkt med bokstäver (l. ”ögon”) som, då de falla upp, markera om spelaren skall ha hela potten l. en viss del l. ingenting därav; äv. om spelet. HbiblSällsk. 2: 713(1839; om spelet). GHT 1898, nr 76 B, s. 2.Vesterlund Skolm. 44(1924). Siwertz JoDr. 256(1928). Hodell Värdsh. 67(1945; om ä. förh.).
