publicerad: 1953
PISANG pisaŋ4 (i vers — ∪ LBÄ 5—6: 3 (1797), Leopold 2: 290 (1812, 1815); -ánng Dalin, pisaŋ4 l. 40 LoW (1911)), r. l. m.; best. -en; pl. -er ((†) -s Landell Bligh 72 (1795), Wetterbergh Penning. 103 (1847)). Anm. Användning av ordet i pl. synes förr ofta ha undvikits. Jfr: Indiens .. Mangas, .. Durions, .. Pisang. Linné DelNat. 18 (1773). Bananas, Pisang och andra frugter. Landell Bligh 14 (1795).
Ordformer
(pis- 1667 osv. piss- 1780)
Etymologi
[jfr holl. o. t. pisang; av malajiskt urspr.]
(i sht i fackspr.) växt av familjen Musaceæ l. släktet Musa Lin., bananväxt; i sht inskränktare, särsk. dels om M. sapientum Lin., dels om M. paradisiaca Lin.; äv. (o. förr ofta) om den ätliga frukten, banan; äv. koll. o. ss. ämnesnamn. Kiöping Resa 90 (1667; om frukten o. växten). Ett caffeträd .. och en .. pisang. HTSkån. 4: 79 (1817). Scheutz NatH 311 (1843; om M. paradisiaca o. sapientum). Fries SystBot. 179 (1891; om M. paradisiaca). De helbräddade jättebladen hos pisangen (Musa sapientum). Tärnlund TropUrskog. 40 (1927). Pisanger hittade vi också att stilla hungern med. Lundqvist VildVäst 211 (1951).
-TRÄ. (-sang- 1813 osv. -sangs- 1751, 1757) (numera bl. ngn gg vard. l. i poesi i pl. -trän) = -träd. Osbeck Resa 137 (1751, 1757). Regnér Begr. 1: 212 (1813). —
-ÄTARE, m. l. r. [jfr t. pisangfresser] (†) zool. fågel av familjen Musophagidæ; äv. inskränktare, om (vissa) fåglar av släktet Musophaga, särsk. M. violacea Isert, bananätare. Scheutz NatH 91 (1843). Sjöstedt Västafr. 121 (1904).
B (†): PISANGS-BLAD, se A. —
-TRÄ, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content