[möjl. till sv. dial. pjaska, gå sakta (se PJASK, sbst.1)]
(enst., †) traskande; anträffat bl. i anv. där ordet interjektionellt målar ett kort rörelsemoment. Nu först till Fr(iherrin)nan Manderström! Trask, pjask och framme der. Bremer Brev 2: 179(1842).
