SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PJÄLTA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (L. Paulinus Gothus Pest. 44 a (1623)); l. PJÄLTAR l. PJÄLTER, sbst. pl.
Ordformer
(pielta 1674. pielter, pl. 1605 (: Bondhe Pielter). piältor, pl. 1623. pjältar, pl. c. 1710)
Etymologi
[sv. dial. pjälta, f., pjälter, pl.; jfr fsv. piälter, m., trasa; sidoform till PJALTOR]
(†) trasa, ”palta”: i sht i pl.: (sämre) kläder, paltor. L. Paulinus Gothus Pest. 44 a (1623). Den .. / På hwilken Pieltan Pieltan slår (dvs. den ena trasan slår mot den andra). Lucidor Hel. Qq 1 b (1674) [jfr d. dial. den ene pjalt slaar den anden]. Afzelius Sag. XI. 2: 55 (i handl. fr. c. 1710). — jfr BONDE-PJÄLTOR.
Spoiler title
Spoiler content