publicerad: 1953
PJÅSA, v. -ade.
Ordformer
(äv. piå-)
Etymologi
1) möda sig över hövan. (De) som sent och bittigt piåsa, / Och all sin ålder ut i askan fåfängt blåsa. Brenner Dikt. 1: 246 (1713).
2) i uttr. pjåsa bort, se särsk. förb.
![saob](/img/book_39.png)
Spoiler title
Spoiler content