SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PJÄRR pjær4 l. -är4, äv. PJÄR pjä4r l. 4r, i Finl. äv. PJÄRV, sbst. oböjl.
Ordformer
(pierre 18971942. pjär 18981908. pjärr 1920. pjärv 19281933)
Etymologi
[av fr. pierre, sten, av lat. petra, sten (se PETROLEUM); jfr fr. jouer à la pierrette, ett slags barnlek med stenar]
(i vissa trakter) i uttr. spela pjärr (pjär), om viss barnlek: leka med (vanl. fem) små stenar l. tegelstensskärvor l. kulor o. d. som kastas upp i luften (med ena handen) efter vissa regler (i första turen vanl. så att en sten osv. kastas upp o. en annan tas upp från marken o. d., medan den första är i rörelse); jfr PJÄXA, v. Sandberg GHusH 7 (1897). Lindorm Dom. 18 (1920). NordKult. 24: 34 (1933). GotlOrdb. 717 (1942).
Ssgr (i vissa trakter): PJÄRR-KULA. (pjär-) kula varmed man spelar ”pjärr”. SD(L) 1898, nr 310, s. 1.
-SPEL. (pjärv-) Budk(Brage) 1928, s. 6.
Avledn.: PJÄRVA, v. (i Finl.) spela ”pjärr”. Budk(Brage) 1928, s. 8.
Spoiler title
Spoiler content