[av t. plachmal, blachmal, sannol. motsvarande fht. blahmāl, plahmāl, niello, av blah, plah, glänsande m. m., o. māl, märke m. m. — Jfr PLACKMÅLNING]
(†) metall. VetAH 1752, s. 257. Plachma kallas den antimonialiska slagg, som fås vid guldets gjutning genom antimonium. Sådan plachma erhålles äfven vid kratsers smältning, och vid hvarjehanda skedningar på torra vägen, bestående af en tung svart slagg, som ännu innehåller någon af svafvel bunden, eller uplöst metall. Rinman(1789). Liedbeck KemTekn. 419(1864).
