[jfr ä. d. plakkeri; av lt. plackerije, t. plackerei, till placken, plåga, trakassera]
(†) trakasseri, prejeri o. d. Vij (kunna) tig icke förholle, ath the reffvelske haffve ähnnu brukett theris plackerij och tiltastninger under vårt landh och opå våre strömmer. G1R 28: 515(1558). Manifest 16/1 1644, s. I 2 b.— Anm. Den i följande språkprov förekommande ordformen plakterien är möjl. en felaktig form (i pl.) av plackeri. Det hädanefter inga sådana plakterien (som ”lackpänningar” o. d.) under Regementet må practiceras. LMil. 4: 707(1695).
