SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PLEN, adj.
Etymologi
[av fr. plein (av lat. plenus, full, se PLENUM) i uttr. pleine terre, kalljord]
(†) trädg. i uttr. plen jord, kalljord. Rålamb 14: 18, 23 (1690).
Spoiler title
Spoiler content