SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PLOCKA plok3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(förr äv. plåcka)
Etymologi
[sv. dial. plocka; till PLOCKA, v.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (stycke av) ostmassa (som plocka(t)s ur vasslan); litet stycke (av sönderplockad) nyystad ost; ofta i pl.; jfr NAPP-, PLOCK-OST o. KNAPPKES. VetAH 1743, s. 198. Mera aflägset boende löplade mjölken hemma, afskiljde vasslen och förde endast ostmassan, s. k. plockor, till ystgänget. LB 3: 577 (1906). — jfr OST-PLOCKA.
Spoiler title
Spoiler content