publicerad: 1953
PLUGG plug4, sbst.2, n.; best. -et; pl. (i bet. 2) =.
Etymologi
1) (vard.) ”pluggande”, läsning.
b) motsv. PLUGGA 3 b. TSvLärov. 1863—65, s. 105. Den gamla lärdomsskolans plugg. Form 1941, s. 104. jfr EXAMENS-, KATEKES-, LÄX-, MINNES-, SKOL-, TENTAMENS-PLUGG.
2) (vard., i sht i skolspr.) skola, lärovärk. När skolpojken är sjuk, stannar han hemma från ”plugget”. VerdS 216: 29 (1918). DN(A) 1934, nr 6, s. 9.
Ssgr, se plugga, ssgr.
Spoiler title
Spoiler content