SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
EXAMEN äksa4men, stundom 032 (exa`men Weste; äcksámänn Dalin), r. (m. Adlerbeth FörslSAOB (1788), Lundell) ((†) n. VDAkt. 1681, nr 91, Lindfors (1815); Hof Skrifs. 258 (1753) ”håller rättare, att efter Svänska talsättet (dvs. språkbruket i Sveal.) skrifva .. en examen (än ett e.).); i best. anv. utan slutart.; pl. (med lat. form) examina -a4mina, äv. 0302 ((†) -iner VLRäk. 1715, s. 174, Moberg Gr. 198 (1815; jämte -ina)). Anm. I ä. tid förekommer ordet med lat. böjning, t. ex. Rudbeck Bref 171 (1679), 195 (1683); fortfarande användes den lat. förb. examen rigorosum (PH 5: 2937 (1750) osv.), värklig (”sträng”) examen (i bet. 3), vars utgång är avgörande för examinandens godkännande l. underkännande.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. examen; av lat. examen, n., till (*exagere,) exigere i bet.: undersöka, pröva, av ex (se EX-) o. agere (se AGERA)]
1) (†) undersökning, granskning, prövning. Lagförsl. 76 (c. 1609). Man .. ansteller (årligen) en examen på Rådstugun (i Sthm), att ransaka och effterfråga, huru hwartera Borgmestaren gör sitt Ämbete. HSH 31: 16 (1663). Jag .. lemnar Præsidenten .. Horn med dess sentimens (dvs. tänkesätt) til Riksens Ständers examen. 2RARP 4: 17 (1726). Vid Lerors examen. Cronstedt Min. 86 (1758). G. J. Ehrensvärd Dagb. 1: 36 (1776).
2) (numera bl. vard. med anslutning till 3) utfrågande, förhör; särsk.: rättsligt förhör, rannsakan. Barckhusen Cotossichin 58 (1669). Stora viziren (ankom) till Bender att hålla examen öfver den conspiration, som skiedde emot Hans Maij:t (K. XII). HH 24: 203 (1713). Då Nelly började kläda af sig blef hon underkastad den mest minutiösa examen (av arabkvinnorna). Hvarför hade hon fiskben i klädningslifvet (osv.)? Heidenstam End. 207 (1889).
3) (offentligt) förhör till utrönande av ngns kunskaper o. insikter i visst läroämne l. vissa läroämnen l. undervisningsfack, kunskapsprövning (dels ss. medel att giva den därvid godkände viss kompetens, dels ss. uppvisning). En lätt, svår examen. Muntlig, skriftlig examen. Akademiska examina (vid universitet l. högskola). Avlägga examen. Läsa på examen. Anmäla sig till examen. Gå upp i, vara uppe i examen. Gå igenom l. godkännas i examen. Bli underkänd l. kuggad i examen. Thyselius HandlLärov. 2: 26 (1612). Iag skal .. aldrig .. tillåta .. dhen som icke tilförene en wederbörlig Examen undergåt, at komma til dhet heliga Prediko-Embetet. Kyrkol. 21: 2 (1686; ur biskopseden). Alla Lördagar skola Examina hållas. Skolordn. 1693, s. B 2 b. Man kände att man reste till Upsala för att ta en examen och icke för att studera. Strindberg Fjerd. 44 (1877). — i numera föråldrade förb. Bisperne .. vppåläggias .. stelle Examen på then, som vthi Academien tilförene är examinerat. Annerstedt UUH Bih. 1: 22 (i handl. fr. 1593). Stå (dvs. undergå) examen. Därs. 85 (i handl. fr. 1610). Iagh (väntar) komma under examen j Philosophia. VDAkt. 1691, nr 105. (Han) nu blifvit magister och stått examen med heder. Runeberg (1827) i FoU 24: 80. — jfr AVGÅNGS-, BERGS-, CIVIL-, DIMISSIONS-, FOLKSKOLLÄRAR(E)-, HOVRÄTTS-, INTRÄDES-, KAMERAL-, KANDIDAT-, KANSLI-, LICENTIAT-, MOGENHETS-, NAVIGATIONS-, OFFICERS-, ORGANIST-, PASTORAL-, PRELIMINÄR-, PRÄST-, REALSKOLE-, STUDENT-, TERMINS-, UNIVERSITETS-, ÅRS-, ÄMBETS-EXAMEN m. fl.
Ssgr (till 3): EXAMENS-ANSÖKAN~020. —
-ANSÖKNING~020. —
-AVGIFT~20 l. ~02. avgift som erlägges vid anmälan till examen. Lagstadgade examensavgifter. Palmblad Norige Bih. 87 (1847).
-BETYG. betyg över avlagd examen. A. H. Florman (1792) hos Fürst Florman 18. —
-BEVIS. (†) examensbetyg. VDAkt. 1785, nr 310. Leinberg Skolv. 2: 525 (1806).
-BOK.
1) bok vari införas de betyg en skolas lärjungar erhålla vid avlagda examina; jfr -PROTOKOLL. Utdr. af ordn.-stadga f. N. el.-skol. i Sthm 1 (1829). SFS 1861, nr 17, s. 10.
2) (vard.) bok som brukar läsas till ngn viss examen. Svedelius Lif 305 (1887).
-BUSE. (vard.) om sträng o. fruktad examinator. Wieselgren ManöBord 131 (1882).
-DAG.
-FEBER. ängslan o. (feberaktig) oro inför (l. under) en examen. —
-FEST, till firande av lyckligt genomgången examen. SvLitTidn. 1820, sp. 617.
-FORDRING, nästan bl. i pl. Professor N. har höga examensfordringar. Agardh BlSkr. 1: 362 (1836).
-FRÅGA. fråga i ämne vari man undergår examen. Gubben L. hade sina bestämda examensfrågor. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 6 (c. 1840).
-FÖRRÄTTARE.
-HIPPA. (vard.) (privat) examensfest. Wahlström Sin fars dotter 40 (1920).
-KOMMISSION. om de personer tillsammantagna som äga att förrätta viss examen l. deltaga i dess bedömande; jfr -NÄMND. SFS 1835, nr 15, s. 2 (i fråga om officersexamen). Därs. 1893, Bih. nr 54, s. 2 (i fråga om examina vid Gbgs högskola).
-KURS. om fordrat kunskapsmått i visst examensämne. TLär. 1846—47, s. 64.
-LÄSNING. läsning i o. för examen; ofta i motsats till fria (vetenskapliga) studier. S. Grubbe i BerRevElLärov. 1824, Bil. I, s. 18.
-LÄXA.
1) (numera mindre br.) om ngn viss del av genomgången kurs i läroämne på vilken lärjunge fått anvisning att särskilt förbereda sig till examen. FörslSkolordn. 1817, s. 21. TLär. 1847—48, s. 264.
2) (vard. med förklenande bibet.) om för betyg i visst läroämne fordrad(e) kurs(er) (i motsats till friare o. självständigare studier i ämnet). Våra dagars bildade ungdom läser .. af det antikt-klassiska föga mer än erforderliga examenslexor. Valerius 2: 199 (1848).
-NÄMND; jfr -KOMMISSION; särsk.: av dels till examinatorer förordnade lärovärkslärare dels censorer sammansatt nämnd inför vilken lärjungar som åtnjutit enskild undervisning (’privatister') avlägga studentexamen. SFS 1913, s. 1270.
-PERIOD. om tidrymd inom vilken studentexamina l. examina vid universitet o. d. avläggas. StatutUniv. 1863, s. 111.
-PLUGG, n. pluggläsning i o. för examen. AB 1890, nr 45, s. 2.
-PROTOKOLL. VDAkt. 1781, nr 421. SFS 1905, nr 6, s. 22. särsk. (†): utdrag ur examensprotokoll, examensbetyg. Anders Lamm (återvände fr. Uppsala) såsom magister och med ett ganska vackert examensprotocoll. Palmblad Nov. 4: 164 (1845, 1851).
-SEXA; jfr -FEST. Svedelius Lif 367 (1887).
-SNÖRE. mil. (på överärmen buret) snöre som betecknar avlagd examen i skola för utbildning av underbefäl m. m. TLev. 1903, nr 2, s. 2.
-STADGA, innehållande bestämmelser angående viss examen l. vissa examina. Rundgren i 3SAH 2: 44 (1887).
-SVYCK. (vard.; numera mindre br.) examensfest. Björkman (1889).
-TECKEN. mil. Särskilda utmärkelsetecken i mellanblå färg för genomgångna skolor och utbildningskurser (examenstecken) .. (hava) fastställts, att anbringas å vapenrockens ärmar. PT 1911, nr 33 A, s. 3.
-TILLÄGG~20 l. ~02. (förr) mil. avlöningstillägg som korpral l. gemen vid värvad trupp erhöll efter avlagd examen i vissa ämnen. Lundin NSthm 525 (1889).
-UTSKOTT. (i Finl.) examenskommission; jfr STUDENT-EXAMENS-UTSKOTT o. EXAMINATIONS-UTSKOTT. Nordmann BorgåBarn 94 (1906).
-VITTNE. person som av vederbörande myndighet utsetts att ss. vittne övervara en examen. PedBl. 1876, s. 40. SFS 1905, nr 6, s. 20.
-VÄSEN l. -VÄSENDE. Agardh (1828) i Tegnérs ppr 293. Våra dagars examensväsen .. var obekant för den äldre medeltiden. Schück MedeltKultH 94 (1907).
-ÄMNE. om vetenskap l. studiefack som ingår i viss examen l. vari examen avlägges. BerRevElLärov. 1843, s. 130. Sådana vetenskapliga studier vid universiteten, som icke tillhöra de egentliga examensämnena. AB 1894, nr 86, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content