publicerad: 1953
PLUNDER, sbst.2, n.; best. -dret.
Etymologi
(†)
1) plundring, röveri, rov. Schroderus Dress. 254 (1610). En Sabinisk Krijgzhäär, som hadhe slagit sigh vppå plunder och rooff. Schroderus Liv. 72 (1626). Nicander Hesp. 102 (1835; bildl.).
Ssgr, se plundra, v.1 ssgr.
Spoiler title
Spoiler content