PLUNDER, sbst.1, n.; best. -dret.
Etymologi
[av t. plunder, skräp o. d., motsv. mht. plunder, blunder, husgeråd, sängkläder m. m., till mlt. plunde, husgeråd, sängkläder, plagg, lump o. d. — Jfr PLUNDRA, v.1]
(†)
1) bagage, tross o. d. Thet schall .. icke vare tillstadt (för landsknektarna) på hvar rothe mere tråz eller plunder att på någott tågh före, .. änn som udaff öffversten varder them beschedet. G1R 27: 284 (1557). 2VittAH 3: 365 (1788, 1793).
2) trasor, lump(or); skräp; företrädesvis bildl. Lind (1749). Hammarskölds lefnadsmål tycktes .. vara att få .. de flesta akademisters arbeten .. ansedda för plunder. BEMalmström 5: 300 (c. 1860). Björkman (1889).
