SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PLÄTTA plät3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(förr äv. plett-)
Etymologi
[jfr d. plette; till PLÄTT, sbst.2]
I. [till PLÄTT, sbst.2 I 1] (†) anbringa (ngt) plätt- l. fläckvis. Plätta en salfva. Tholander Ordl. (c. 1875).
II. [till PLÄTT, sbst.2 V 2] (†) tillklippa l. utstansa l. tillvärka l. ”prägla” mynt. RP 3: 99 (1633).
III. [sv. dial. plätta; jfr t. platzen, plätzen; till PLÄTT, sbst.2 VII] (numera bl. i Finl., vard.) knalla, smälla, puffa; skjuta; förr särsk. i fråga om det ljud som uppkommer vid skjutning med ett gevär som laddats med otillräcklig krutladdning; äv. tr., med obj. betecknande projektilen l. dyl. Weise 225 (1697; t. orig.: Platzen). Carl XII Bref 38 (1700). Vi tänker plätta bly genom Lindströms ria. Hemmer Kokko 39 (1920).
IV. [sv. dial. plätta; jfr t. plätzen; till PLÄTT, sbst.2 VIII. — Jfr PJÄTTA] (bygdemålsfärgat i vissa trakter, särsk. i Finl.) slå till ngn med ett lätt slag, i sht med flata handen, ”smäcka” l. smälla till ngn, ”pjätta”; företrädesvis i förb. plätta till (se särsk. förb.). Schroderus Dict. 245 (c. 1635). Murenius AV 137 (1646). Maja Greta förargade mig .., så att jag plättade henne på örat. Reenstierna Årstadagb. 2: 412 (1822).
V. [sannol. väsentligen att uppfatta ss. utvidgad anv. av III l. IV, möjl. med anslutning till PLÄTT, sbst.2 I 1 (jfr I)] (i Finl., vard.) anbringa l. ”smäcka” l. ”klatscha” (en färgklick o. d. på ngt). Adam van Düren har plättat sitt märke litet hvarstans. Ahrenberg Männ. 4: 142 (1909).
Särsk. förb.: PLÄTTA TILL10 4. (bygdemålsfärgat i vissa trakter, särsk. i Finl.) till IV: slå till (ngn) med ett lätt slag, i sht med flata handen, ”smäcka” l. smälla l. ”pjätta” till (ngn). Under samma tahl (skall han) med flata handen (ha) plättat til honom på axlen. VDAkt. 1730, nr 369. Lundell (1893).
Spoiler title
Spoiler content