PLÖRÖS plörø4s l. plœr-, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er ((†) -ar Ahlman (1872)).
Ordformer
(pleureuse c. 1753—1925. pleurös 1837. plörös 1790 osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. t. pleureuse; av fr. pleureuse, (ytterst) till pleurer, gråta (jfr PLÖRANT)]
1) (förr) i pl.: till 1700- o. 1800-talens sorgdräkt (i sht mansdräkten) hörande kläddetalj bestående av remsor av fint vitt tyg (med breda fållar) som fästes på rockuppslagen (på kragen o., i sht, på ärmarna). Dalin Vitt. 6: 131(c. 1753). Vi .. buro ännu djup sorg med Pleureuser. Björnståhl Resa 1: 284(1771). Almqvist TreFr. 2: 139(1842; till kvinnodräkt). Blanche Portr. 100(1889). BonnierKL(1926).
2) plym med långa hängande fan (ofta förlängda med fastsatta, extra fan). 2NF(1914). En enda stor pleureuse, vars skaft var av onyx med briljantisättningar. Sparre Ön 174(1925). En kosackmössa i ärggrönt dun med en svart plörös. Ziedner Lögn 128(1930).
SAOB
