[sv. dial. polimasa; sannol. av PÅLA, arbeta, l. möjl. av sv. dial. pulla, småsyssla, resp. PILLA,o. MASA, v.1]
(bygdemålsfärgat l. i militärslang) arbeta långsamt o. sävligt; äv. allmännare: vara långsam, söla. AB 1915, nr 8, s. 2. Polimasa, ett ord, som användes i Härnösand (på 1870-talet) och förträffligt anger det sävliga hos (skeppsbyggarna). FrÅdalFjäll 1928, s. 32.Höijer Änk. 20(1951). —
Avledn.: POLIMASARE, m. [sv. dial. polimasare, gårdfarihandlare, järnvägsarbetare] (bygdemålsfärgat l. i militärslang)
1) dagsvärksarbetare. (På 1820-talet) då ännu polimasarens daglön var en plåt. Stolt Minn. 31(1879).
