SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
POLIMENT pol1imän4t l. pωl1- l. 1-, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr t. poliment; av fr. poliment, vbalsbst. till polir (se POLERA)]
(i fackspr.) blandning av lera l. bolus o. grafit o. lim o. dyl. o. vatten, använd ss. underlag för förgyllning (på trä- l. metallföremål l. böcker o. d.). Thon o. Kirsch 75 (1856). SvFolket 5: 357 (1939).
Ssg (i fackspr.): POLIMENT-GRUND, r. l. m. jfr grund, sbst.1 I 3 b. AHB 13: 35 (1865).
Spoiler title
Spoiler content