POLSKA pol3ska2 l. på3l-, sbst.1, i bet. 1 f., i bet. 2 o. 3 r. l. f.; förr äv. (i bet. 2) POLENSKA, f., l. POLNISKA, r. l. f., l. (i bet. 2 l. 3) POLNISK l. POLENSK, sbst.
Ordformer
(polenska 1679. polniska (-eska) 1679—1720 (: på Polnisko). polska 1749 osv. pålensk 1650 (i bet. 3). pålnisk (i bet. 2) 1556—1679. pålska 1733, 1754)
Etymologi
[jfr d. polsk (i bet. 2, 3); avledn. av POLSK (resp. sidoformen POLNISK osv.); med avs. på formen polnisk (polensk) jfr t. polnisch, polska språket]
1) polsk kvinna (l. flicka). Möller (1790).
3) [jfr d. paa polsk, ä. d. paa polnisk] (†) i uttr. på polska l. polensk, på polskt sätt. Vnga Höns på Pålensk at koka. Kockeb. B 2 b (1650) [jfr holl. eieren op zijn poolsch]. Potocki är .. klädd på polska. Engeström Minn. 1: 153 (i handl. fr. 1789).
