[av ä. pol. podstarosta, ”understarost”, av pod, prep., under, o. starosta, hövitsman m. m. (se STAROST)]
(om ä. förh. i Polen, †) lokal myndighetsperson i viss (underordnad) ställning; godsförvaltare. Alla qwartermästarne (sändes) till een by derest Poststarosten war bårtflytt. KKD 12: 63(1702). Prästens och Poststarostens huus afbrändes. Därs. (På godset) var ingen hemma, mera än Postarosten. Nordberg C12 1: 199(1740).
Avledn. (†): POSTSTAROSTINNA, f. (-jnna) hustru till l. änka efter en ”poststarost”. KKD 10: 105(1707).
