SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
POSTSKRIPTUM postskrip3tum2, äv. 3~20, stundom 4 32, n.; best. -skriptumet, stundom äv. -skriptet (se nedan), i bestämd anv. äv. utan slutartikel; pl. = (Wennerberg Bref 2: 230 (1861) osv.), äv. -skripta (Geijer Brev 8 (1808), Östergren (1935)); i sht förr äv. POSTSKRIPT postskrip4t, n.; best. -et (äv. att hänföra till sg. -skriptum, Leopold 5: 278 (1810), Östergren (1935)); pl. = (Hermelin BrBarck 110 (1707; möjl. förkortat), BrefNSkolH 287 (1811), Östergren (1935)) l. -er (Weste (1807), Östergren (1935)). Anm. I ä. tid användes ordet stundom med lat. böjning. BtÅboH I. 7: Diar. 28 (1558: postschripto). FoU 2: 200 (1663: med ett postscripto). OSPT 1686, nr 37, s. 5 (: uti samma brefs postscripto).
Ordformer
(-skript (-sc-) 1707 (möjl. förkortat), 17951935. -skriptum (-sc-) 1626 osv. påskreftom 1734 (dial.). — äv. post scriptum)
Etymologi
[jfr t. postskript(um), eng. postscript, fr. postscriptum; av lat. postscriptum, (ngt) skrivet efteråt, p. pf. n. av postscribere, till post (se POST-) o. scribere (se SKRIVA)]
1) tillägg i ett brev efter underskriften; efterskrift (i brev); äv. ss. beteckning för tidningsnotis som utgör ett (vid pressläggningen skrivet) tillägg till en artikel i samma nummer o. d. BraheBrevväxl. II. 1: 71 (1655). Ett postskriptum, i vilket brevskrivaren anhöll om ett möte. Bergman Mark. 22 (1919). Anm. Ordet skrives ofta förkortat P. S., uttalat pe3~äs2 o. med pl. =. Ett P. S. BraheBrevväxl. II. 1: 74 (1655). GotlLT 1852, nr 16, s. 3 (om tidningsnotis). P. S. (äro) i fruntimmersbref det intressantaste. SDS 1899, nr 281, s. 1.
2) (nästan bl. om ä. förh.) i ett kuvert l. dyl. tillsammans med en annan skrivelse nedlagd mindre brevlapp (stundom till annan person än den andra skrivelsen); förr äv.: (kortare) brev som utgör ett tillägg (rörande en viss fråga o. d.) till ett annat (samtidigt avgående) brev. RP 1: 18 (1626). Den 11 Aug. underskrefs ett postscriptum till K. M:tt, och tog een Lackeij både brefvet och postscriptum. Därs. 2: 29 (1630). Slötz alttså att itt postscriptum lägges uthi dedt breff, som affgår till Richs-Cantzleren. Därs. 6: 190 (1636). Hermelin BrBarck 110 (1707). HT 1909, s. 170 (om förh. 1633). Han (fick) nöja sig med att läsa de små postskripter, hon tillagt i Annas bref till Esse. Wrangel TegnKärlekss. 211 (1916); möjl. till 1.
Spoiler title
Spoiler content