POSTULATION pos1tulaʃω4n l. -tɯ-, äv. -atʃ-, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. postulation; av lat. postulatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till postulare (se POSTULERA)]
teol. inom den romersk-katolska kyrkan: val av en person till en tjänst, förenat med anhållan hos högre myndighet (vanl. påven) om dispens, då kanoniska hinder föreligga för valet; särsk. i fråga om väljande av en biskop till ärkebiskop; förr äv. oeg., om protestantiska förh. (motsv. POSTULERA 3 slutet). SvMerc. IV. 2: 65 (1758; oeg.). SvKyrkH 2: 677 (1941).
