publicerad: 1954
POTAGE pota4ʃ l. pω-, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(pat- 1673—1674. pot- (-tt-) 1664 osv. -acie 1686 (: potacie panna). -age 1664 osv. -agie (-iæ) 1685 (: potagiæ Faath)—1691 (: Pottagie panna). -asie 1686 (: potasie Tallrickar)—c. 1710. -asj 1688 (: Pottasj kittel))
Etymologi
[jfr t. potage, meng. potage, eng. potage, pottage (varav porridge, gröt); av fr. potage, eg.: ngt som lägges i en gryta, avledn. till pot, gryta, kruka (se POTT, sbst.3)]
1) kok. soppa (på kött l. grönsaker o. d.) som avretts med mjöl, ägg, grädde o. d.; förr äv. om allehanda soppor tillagade på olika sätt (innehållande hela, fyllda fåglar o. d.). Salé 55 (1664). Potagie af fyllta Kyklingar. Rålamb 14: 78 (1690). Potage med brynt bringa, stufvat i sin egen safft. Oec. 11 (1730). StKokb. 667 (1940). jfr KAPUN-, K(ON)UNGS-, MJÖLK-POTAGE.
2) [ordet har felaktigt uppfattats ss. bildat till lat. potare, dricka] (†) dryck. Swedberg Schibb. 290 (1716).
Ssgr (till 1; †): POTAGE-FAT. soppgryta; soppterrin. BoupptSthm 1685, s. 1399 b. ÅgerupArk. Bouppt. 1751. —
-UGN. [möjl. till potage, sbst.2] ugn vari soppa tillagades. HovförtärSthm 1690 A, s. 2477. Därs. 1725, s. 2485.
Spoiler title
Spoiler content