POTENTIOMETER pωtän1tsiωme4ter l. po-, l. -än1si-, r.; best. -n; pl. -trar.
Etymologi
[jfr t. o. eng. potentiometer, fr. potentiomètre; av lat. potentia (se POTENS) o. -METER]
el.-tekn. reostat med förskjutbart kontaktelement, varmed en önskad del av den totala spänningen över reostaten kan uttagas; spänningsdelare. TT 1893, M. s. 103.SvTeknUppslB 1: 649(1937).
