PREKLUDERA, v. -ade; numera bl. dels i pass. prekluderas prek1lude4ras l. pre1-, l. -lɯ-, i Sveal. äv. -e3ras2, dels i p. pf. prekluderad prek1-lude4rad osv.
Etymologi
[jfr t. präkludieren, eng. preclude; av lat. præcludere, av præ (se PRE-) o. claudere, stänga, spärra (jfr EXKLUDERA, INKLUDERA)]
1) (†) aktivt, med avs. på person: förklara (ngn) förlustig rätten till vidare talan l. anspråk (mot en gäldenär). Andersson (1845). Ekbohrn (1904).
2) jur. i pass. o. i p. pf., om fordran l. rättighet: förloras resp. förlorad gm preklusion (se d. o. 2). Preskriberad och prekluderad fordran. 2NF 20: 413 (1913). Minnesskr1734Lag 1: 259 (1934). —
