SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRESTERA präste4ra l. pres-, i Sveal. äv. -e3ra2 (preste´ra Weste; prästèra Dalin), v. -ade ((†) sup. -ert Porthan BrSamt. 1: 7 (1774)). vbalsbst. -ANDE, -ING (numera bl. tillf.); jfr PRESTATION.
Ordformer
(pre- 1636 osv. præ- 16141861. prä- 1836)
Etymologi
[jfr t. prästieren, ffr. prester; av lat. præstare, stå framför, fullgöra, av præ (se PRE-), o. stare (rotbesläktat med STÅ). — Jfr PRESSA I 8, PRESTANDA]
1) utföra l. åstadkomma l. leverera l. tillhandahålla l. framskaffa l. uppdriva (ngt); numera nästan bl. med mer l. mindre abstrakt obj., särsk. betecknande (det så l. så beskaffade) resultatet av ett arbete l. vissa bemödanden; förr äv. med indirekt obj.: ge. Prestera ett gott arbete, ett lamt försvar, ett segt motstånd. OxBr. 10: 359 (1633). Flottan præsterar staten säkerheet. RP 11: 187 (1645). Aftonbladet .. presterade .. den mest lättsmälta, pepprade och kryddade själsföda. AB 1841, nr 22, s. 3. Allt hvad jag i hast kunde prestera af kvinnlig stolthet. Wägner Norrt. 149 (1908). Ett par av de starkaste pojkarna hade väl kunnat prestera någon mil till (ss. fortsättning av marschen). Edström Mossgrönt 130 (1950). — särsk.
a) (i sht i fackspr.) ställa l. lämna (borgen l. säkerhet för lån o. d.). Barckhusen Cotossichin 35 (1669). Prestera säkerhet. AdP 1789, s. 981. Prestera den äskade borgen. GHT 1872, nr 59, s. 3.
b) (numera bl. tillf.) avlägga (examen). VDAkt. 1736, nr 576. Jag skall i nästa vecka præstera Pastoral examen. Choræus Bref 99 (1802). Söderhjelm Runebg 1: 110 (1904).
c) (†) om mat: göra (nytta). Sådan spis som .. præsterar en Blodrenande och corrigerande nytta. KStobæus (1732) hos Fürst Stobæus 56.
2) [eg. specialanv. av 1] (i fackspr., i sht jur.) med särskild tanke på att handlingen sker på grund av förpliktelse (enl. lag l. avtal): fullgöra l. utföra (arbete l. handling) l. leverera (vara) l. erlägga l. betala (avgift o. d.) l. bestrida (viss kostnad) l. tillhandahålla l. svara för (viss tjänst o. d.); äv. abs.; äv. med bestämning inledd av prep. till för att uttrycka den (juridiska) person gentemot vilken en förpliktelse fullgöres; i sht förr äv. med indirekt obj. Den åliggie sådan omkostnad att præstera, som sedan nyttan dheruthaf må hafva till förvänta. RARP 9: 438 (1664). Skomakare Embetet .. hafwer richtigt fuhlgiort den Lefwerantz af 2000 paar Skoor som dhe sig åtagit att præstera. KlädkamRSthm 1710 C, s. 20. När varorna blifvit honom presterade. Nordforss (1805). Sällan blir .. (i ett obligationsförhållande) blott den ene parten förpliktad att prestera. Björling CivR 173 (1908). särsk.
a) i fråga om pålaga som ålagts ngn ss. en form av beskattning, i sht i fråga om sådana statliga pålagor som avse att enkom täcka ett visst statsbehov; särsk.: betala (tull, tionde o. d.), fullgöra (rusttjänst o. d.), uppsätta (soldat o. d.). Gustaf II Adolf 111 (1614). Tijondens rätte præsteringh. Johansson Noraskog 3: 120 (i handl. fr. 1637). I följe der af, kan jag aldrig till Cronan præstera the utskylder, som af Prästegården falla borde. VDAkt. 1736, nr 317. Lägenheter, för hvilka Rusttienst præsteras. PH 5: 3184 (1752). För Cavalleriet .. bestod Kronan häst och mondering ..; men Karlen borde præsteras af hemanet. Rabenius Kam. § 233 (1825). SvRiksd. II. 12: 42 (1934; i p. pr. i substantivisk anv., om person).
b) (†) med avs. på skuld: betala. Schmedeman Just. 570 (1669).
3) (numera bl. tillf.) med avs. på löfte (jfr 4) l. ed: avlägga; förr äv. med indirekt obj. OxBr. 10: 235 (1617; med indirekt obj.). HSH 3: 139 (1693; med avs. på löfte). Prestera värjemålsed. KyrkohÅ 1938, s. 131.
4) (†) med avs. på löfte (jfr 3): uppfylla. Heckscher SvEkonH 1: 623 (i handl. fr. 1641). Nils Brahe .. säger sig ännu wilja præstera sin låfwen. HC11H 10: 17 (1669).
5) (†) uppträda l. tjänstgöra ss. (ngn). (Den som valts till ersättare för den sjuke lantmarskalken sände) sin excus skrift .. excuserandes sigh att han inthet wille præstera någen Landtmarskalk. RARP 1: 125 (1630).
6) uppvisa l. förete l. framlägga (ngt); förr äv.: ådagalägga (kunskaper o. d.); förr äv. i uttr. prestera äran (att osv.), (be)visa äran (att göra ngt). Intet bevis kan presteras. (Carl Persson Natt och Dag) bad .. (landshövding Lilliehöök) ”prestera den höga äran att med sin dygdiga hustru” besöka Säby. Rosman BjärkSäb. 2: 149 (cit. fr. 1665). Efter fullgjord Smör-lefverants, fordrades Assignation tilbaka; men kunde ej presteras. IT 1791, nr 4, s. 4. De kunskaper, hvilka i .. (studentexamen) skola presteras. BerRevElLärov. 1843, Bil. S, s. 25. DN(A) 1951, nr 318, s. 4. särsk.
a) (†) visa (lydnad l. trohet); äv. med indirekt obj. Annerstedt UUH Bih. 1: 288 (i handl. fr. 1627; med indirekt obj.). Hafwa några bönder ifrån Östra Gönge häradt .. utlofwad mykken trohet, then the ljkwel fögo præsterade. Spegel Dagb. 56 (1680).
b) (†) refl.: te sig; äv. med predikativ: visa sig vara (ngt). OxBr. 10: 312 (1631; med predikativ). Man kan tänka sig .. huru denna konsert då månde prestera sig. Hembygden(Hfors) 1912, s. 87.
Spoiler title
Spoiler content