publicerad: 1954
PRETENDERA pret1ände4ra l. pre1-, l. -en- l. -aŋ-, i Sveal. äv. -e3ra2 (pretende´ra Weste; pretanngdèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr PRETENDENT, PRETENTION.
Ordformer
(pre- 1625 osv. pré- 1736. præ- 1620—1768. -tend- 1620 osv. -tent- 1672)
Etymologi
[jfr t. prätendieren, fr. prétendre; av lat. prætendere, sträcka ut framför, bruka ss. förevändning; av præ (se PRE-) o. tendere, sträcka (se TENDENS). — Jfr PRETENDENT, PRETENTION, PRETENTIÖS]
1) (numera knappast br.) förege l. låtsa l. påstå (ngt); äv. med obj. bestående av att-sats l. med obj. (äv. refl.-pronomen) o. inf. LReg. 147 (1620). Dominus Ericus .. pretenderar sig vara siuklig. Hall KultInt. 26 (i handl. fr. 1631). (Vissa författare) prætendera at denna (vall-)Grafwen är defenderat genom hela stycket A. B. Rålamb 8: 141 (1691). VetAH 1819, s. 54. Hammar (1936).
2) (†) åberopa sig på (ngt). Skal ingen här emoot (dvs. mot att iakttaga vissa bestämmelser) anthen sine Privilegia, præeminentz eller någhon Rättigheet hafwa at prætendera. Schmedeman Just. 216 (1621).
3) göra anspråk på (ngt), fordra l. begära l. kräva (ngt) o. d.; ofta med särskild tanke på anspråket ss. berättigat l. oberättigat; numera bl. intr. (i uttr. pretendera på ngt) eller med mer l. mindre abstr. obj. Stiernhielm (SVS) III. 1: 34 (1635). Capellans och Klockarebohl, som Prästerskapet prætenderar oppå. Stiernman Riksd. 1258 (1655). Polen, hvarest den Svenska Kronan pretenderande Sigismund ännu regerade. Bergklint MSam. 2: 346 (1792). En själfförsörjande kvinna .. har rätt att pretendera sådana villkor, att hon .. må kunna uppträda vid sidan af sina af en make eller far försörjda systrar. Tenow Solidar 3: 79 (1907). — särsk.
a) (†) i uttr. ha ngt (till) att pretendera på ngn (resp. ngt), kunna göra ngt anspråk gällande gentemot ngn (resp. i fråga om ngt). Jagh veet .. inthet ehv[ad?] Konungen i Danemark haffver at pretendera på the danske goodt[sen]. HT 1920, s. 107 (1625). (Holländarna) erkiändes för ett fritt Folck, i så måtto, at Spanien icke thet ringaste vppå them wijdare skulle hafwa til at prætendera. Brask Pufendorf Hist. 69 (1680).
b) (föga br.) i uttr. pretendera ngt för l. åt ngn l. ngt, påstå att ngn l. ngt äger ngt, tillskriva ngn l. ngt ngt. Ahrenberg StRätt 3 (1899). (Läran om panspermien) pretenderar en evig föruttillvaro åt varelser, vilka det står i vår makt att .. förinta. Lidforss Vetensk. 145 (1906).
c) (†) med avs. på pänningsumma, avgift o. d.: kräva, begära. Efftersom Kåcken .. till Legha för .. kiöke redskap .. prætenderar Fÿrahundradhe daler koppar Mÿntt. HovförtärSthm 1668 A, Verif. 36. Prætentera Wåg- eller Bropenningar. Bergv. 1: 279 (1672). Dahlberg Lefn. 50 (c. 1755).
d) (†) om riksstånd vid ståndsriksdag: framställa önskemål till regeringen om (ngt). 1BorgP 187 (1678).
e) med särskild tanke på att anspråket står på en viss nivå, är högt l. lågt ställt, blygsamt l. överdrivet l. förmätet o. d.; ofta i fråga om anspråk på bemötande l. uppmärksamhet l. tjänster o. dyl. l. på att bedömas på visst sätt (ss. ägande en viss egenskap l. förmåga o. d.). CivInstr. 138 (1684). Att jag pretenderat någon stor skicklighet i Theatraliska ämnen, kännes jag icke vid. Bergklint Vitt. 177 (1768). Til och med semre hopen pretendera at vara Connoisseurer (i fråga om konst). Palmstedt Res. 162 (1780). Peter tycktes också vara milsvitt ifrån att pretendera på släktskapets ära. Siwertz Sel. 2: 126 (1920). (Hon) pretenderade att kallas friherrinna, ehuru därtill inte fanns någon anledning. Wrangel Barnd. 295 (1924).
4) (†) i fråga om anspråk på ngn att han skall äga viss(a) egenskap(er), handla på visst sätt o. d.; i uttr. pretendera ngt av ngn, kräva l. begära ngt av ngn. Thomson FrihPrästv. 120 (i handl. fr. 1730). Man börjar nu pretendera både bon Sens, insigter och erfarenhet af sin läkare. Posten 1769, s. 442.
Spoiler title
Spoiler content