PRETENTIÖS pret1aŋʃø4s l. pre1- (pretanngtschö´s Dalin), adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(-siös 1892. -tiös 1803 osv.)
Etymologi
[jfr t. prätentiös, eng. pretentious; av fr. prétentieux (f. -euse), till prétention (se PRETENTION)]
adj. till PRETENTION:anspråksfull, fordringsfull, fordrande; äv.: förmäten; särsk. dels motsv. PRETENTION 4:överdrivet anspråksfull, som gör anspråk på att vara fin o. förnäm l. förstklassig l. högtstående; dels motsv. PRETENTION 5slutet: som har stora anspråk på komfort, bekvämlighet, avlöning o. d. Choræus Bref 128(1803). (Cygnæus) hade .. redan fått nog af .. det pretensiösa lifvet bland idel celebriteter. ENervander(1892) hos Cygnæus 11: 209. En öfvermages tillgjorda tvifvel och pretentiösa smädelser mot moraliska värden. 2NF 18: 1475(1913). De flesta dumbommar äro .. pretentiösa, om de icke direkt äro slavsjälar. Engström Nak. 299(1934). — särsk. om stil l. konstnär l. skribent l. konstnärligt l. litterärt värk o. d., närmande sig bet.: tillgjord, affekterad. Det mera polerade, pretentiösa och om besegrade svårigheter talande i Alexandrinernas Epopéer. Lyceum I. 2: 82(1810). Akta er väl för att .. använda en så dunkel, så indirekt och så pretentiös stil! Verd. 1887, s. 282. Pretentiösa dramatiska effekter. SvTMusF 1926, s. 78.
