PREVALENS prev1alän4s l. pre1-, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(pre- 1845 osv. præ- 1849. prä- 1923)
Etymologi
[jfr t. prävalenz, eng. prevalence, fr. prévalence, senlat. prævalentia, till lat. prævalens (se PREVALENT)]
(i fackspr.) överlägsenhet, övervikt, dominans; särsk. (meteor.) i fråga om vind l. temperatur o. d., om egenskapen att vara den oftast förekommande (på en viss ort). Andersson(1845). De västliga vindarnas prevalens. SvGeogrÅb. 1934,s. 35. —
