SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRIFFE prif3e2, r.; best. -en.
Etymologi
[(urspr. skämts. l. vard.) kortform till PREFERENS; med avs. på bildningen jfr sådana ordpar som DELIRIUM : DILLE, PRELIMINÄR-EXAMEN : PRILLA, VIGILANS : VIGG]
spelt.
1) kortspelet preferens (se d. o. 2 d). Jag spelar priffe med .. presidenten M. af Rosenschöld, expch. Cramér och Jochum Beck-Friis. Edholm SvunnD 233 (1858). Strix 1904, nr 26, s. 8 (rubrik).
2) budet o. spelsättet preferens (se d. o. 2 c). Bjuda, spela priffe. På dom där Trosaklöfverna kan jag inte spela priffe. Strix 1904, nr 26, s. 8. Lagerlöf BarnM 72 (1930).
3) spelparti varvid det spelas priffe (i bet. 1). Wieselgren ÖBord 130 (1882).
Anm. En (skämts.) ombildning av ordet priffe utgör det i samma bet. förr använda ordet prisse. Edholm C15T 67 (1861). Vi spela prisse. Dens. SeklSlut 200 (1884).
Ssgr (i allm. till 1): PRIFFE-BORD. bord vid vilket det spelas priffe. Kasperkal. 1876, s. 40.
(2) -KORT, n. spelt. (goda) kort på vilka man kan l. bör bjuda o. spela priffe. Strix 1904, nr 26, s. 8.
-PARTI. jfr parti 12. SöndN 1879, s. 25.
-PROTOKOLL. spelprotokoll vid priffespel. Larsson Hemmab. 201 (1916).
(1, 2) -SPEL.
Avledn. (till 1): PRIFFA, v. (numera föga br.) spela priffe. Landsm. XVIII. 8: 32 (1900; allmänt). Klint (1906).
Spoiler title
Spoiler content