publicerad: 1909
DELIRIUM deli4rium l. 0302, n.; best. -iet, i best. anv. stundom utan slutartikel (Hygiea 1851, s. 294); pl. (i bet. 2 samt om olika slag) -ier.
Etymologi
[jfr t. o. eng. delirium (ä. eng. äfv. deliry), fr. délire, af lat. delirium, vansinne (medicinsk term redan hos Celsus i första årh. e. Kr.), afl. till delirus, eg. som vikit af från (den rätta) fåran, som spårat ur, vansinnig, af de, af, från, bort, o. lira, fåra (jfr LÄST (hos skomakare); jfr äfv. LIST, förslagenhet, o. LÄRA, v.). — jfr DILLE].
Anm. 1:o Vid språkprof ur den medicinska facklitteraturen är det ofta omöjligt att afgöra, om ordet bör fattas ss. latin l. ss. svenska.
1) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. lat.] (i sht med.; jfr dock slutet) benämning på ett (af olika orsaker, ss. alkoholförgiftning, svulst på hjärnan, höggradig blodbrist, hög feber osv. framkalladt o. i olika former uppträdande) sjukligt sinnestillstånd l. på en sinnessjukdom (af längre l. kortare varaktighet), som förnämligast yttrar sig i yrsel åtföljd af (oftast skrämmande) hallucinationer, meningslöst prat osv.; yrande, yrsel. Hallucinatoriskt delirium. (En sjukdom, under hvilken) ett häftigt delirium, hufwudyra och Rasenheet honom påkommer. N. O. Hambræus (1680) hos Cavallin Herdam. 3: 272. G. Hagman (1757) Därs. 152. Litt. tidn. 1795, s. 206. Jag (förstår) under delirium ej .. något annat, än det sjuka missförhållandet mellan sinnena och inbildningskraften, eller, såsom det korrteligen kan kallas, bådas rubbade jemnvigt. Trotter Det druckna tillst. 156 (1826). Den ena kan (vid tyfus) hafva våldsamt delirium, under det den andra under hela sjukdomens lopp bibehåller full redighet. Huss Typhus 3 (1855). Progressivt delirium. Salomon Allm. paresis 15 (1861). Det kroniska deliriet benämnes .. vanligen .. sinnessjukdom. NF (1879). Man skiljer mellan lugnt delirium (d. placidum) och rasande delirium (d. furibundum) samt mellan allmänt och partielt delirium. Därs. Det maniakaliska deliriet. Därs. 14: 1115 (1890). jfr ALKOHOL(S)-, FEBER-DELIRIUM. — särsk. [förkortning af delirium tremens (se anm. 2:o), eg. ’darrande vansinne', en term som först användes år 1813 af den engelske läkaren Sutton, hvilken dock icke därmed direkt åsyftade bl. den af alkohol uppkomna rubbningen; inom några år blef termen dock allmän i denna inskränktare anv.; jfr språkprofvet från Trafvenfelt nedan] (fullt br.) benämning på den på ett visst stadium särsk. gm darrningar utmärkta form af ifrågavande sinnessjukdom som framkallas af alkoholförgiftning; fyllerigalenskap, alkoholpsykos; jfr SUPAR(E)-VANSINNIGHET, DILLE, TRUMF. Hygiea 1842, s. 41. Våldsamt delirium, som uppskrämde hela huset. Därs. 1853, s. 127. Måhända dog han innan kort af delirium. Lilljebjörn Spr. minnen 25 (1874). Den unge mannen, som hade haft delirium och fallandesotlika anfall. Selldén Dryckensk. ors. 49 (1896). Berg Underv. i alkohol. 42 (1904, 1906). jfr: Benämningen af Delirium är mera passande för feberyrseln, som är symtomatisk (än ss. namn på fyllerigalenskapen). Trafvenfelt Årsber. om sv. läk.-sällsk. arb. 1815, s. 40. — jfr ABSTINENS-, KAFFE-DELIRIUM.
Anm. 2:o Ganska ofta användes äfv. hela det latinska namnet delirium tremens; jfr anm. 1:o ofvan. Nyttan af opium i delirium tremens. Trafvenfelt Årsber. om sv. läk.-sällsk. arb. 1815, s. 39. Hans osammanhängande prat .. togs för de första tecknen till delirium tremens. Nyblom Hum. 106 (1874, 1883). 2 NF (1906).
2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. nylat.] i sht med. om (hvarje särskildt) anfall af yrsel l. yrande (ss. yttring af det under 1 nämnda sjukdomstillståndet); äfv.: hallucination, sinnesvilla. Swartz Sobernheim 77 (1839). En meningslös pratsamhet utan några bestämdt och typiskt utpräglade delirier. Salomon Allm. paresis 4 (1861). Delirier tillstöta; än mumlar den sjuke obegripliga ord och satser, än skriker han högt, blir våldsam (osv.). J. G. Edgren i Med. månadsrevy 1898, s. 209.
3) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] (mindre br.) i öfverförd anv.: vanvett, vansinne, galenskap; äfv.: vanvettigt påhitt l. företag. Om aftonbladet sjelf förgäter sitt politiska delirium. Tiden 1848, nr 238, s. 2. Frikyrkan eller de fria religiösa samfunden, läsarena och konventiklarne .. äro .. (enl. N. Lilja) bevis på ett genomgående andeligt delirium. Klockhoff E. skr. 239 (c. 1866). Den poetiska yrseln (stegrade sig) till ett bildstilens delirium. Levertin Essayer 1: 17 (1897). Detta delirium att fresta dansken mot ryssen. Högberg Vred. 3: 236 (1906).
Ssgr: DELIRIE- l. DELIRIUM-ANFALL0300~20 l. ~02. Tamm Sammans. ord 93 (1900: delirium-). Berg Underv. i alkohol. 43 (1904, 1906: delirium-). —
-FANTASI~102. Hedenstierna Jönsson 146 (1894: delirie-). —
Spoiler title
Spoiler content