SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRIMAT prima4t, sbst.1, m., om djur m.||(ig.) l. r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-mat 1613 osv. -mate 1635)
Etymologi
[fsv. primat (Uppland 1941, s. 55 (1460)); jfr eng. primate, fr. primat; av senlat. primas (se PRIMAS)]
1) (om utländska l. ä. sv. förh.) kyrkl. = PRIMAS 1. L. Paulinus Gothus Com. 85 (1613). Närmast öfver .. (biskoparna) stod primaten, erkebiskopen i Lund. Reuterdahl SKH III. 2: 297 (1863). HT 1943, s. 265.
2) (†) person som har överhöghet över l. är styresman för ett land l. distrikt o. d. (Ön Melos) styres af Primater, hvilka uphämta och aflämna skatten, och bilägga tvistigheter. Hasselquist Resa 19 (1749). SvLittFT 1834, sp. 475.
3) (†) person som har ledarställningen inom ett ämnesområde, t. ex. vitterhet. Den, som bland denna underhaltiga litteraturs hufvudmän rättvist ansågs för primaten. SvLittFT 1833, sp. 674.
4) [jfr t. primaten, pl.] zool. varelse (djur) tillhörande ordningen Primates (omfattande människan, halvaporna o. aporna) bland däggdjuren, herredjur; vanl. i pl., ss. namn på ordningen. Stuxberg (o. Floderus) 2: 23 (1901). En fossil primat. Backman MännRas. 304 (1935).
Ssgr (till 1; kyrkl. Anm. De nedan behandlade ssgrna kunna äv. hänföras till primat, sbst.2 4 l. 5): A: PRIMAT-KORS. (†) jfr biskops-kors. Weibull LundLundag. 135 (1884).
-TITEL. (primats-) Schroderus Os. 1: 122 (1635).
-VÄRDIGHET~002 l. ~200. (primat- 1773. primats- 17951854) Lagerbring 1Hist. 2: 138 (1773).
-ÄMBETE~020 l. ~200. (primats-) Brunius Metr. 184 (1836).
B (numera bl. tillf.): PRIMATS-TITEL, -VÄRDIGHET, -ÄMBETE, se A.
Spoiler title
Spoiler content