SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRIMAT prima4t, sbst.2, n.; best. -et; pl. =, i sht förr äv. -er.
Etymologi
[jfr t. primat, ä. eng. primate, ffr. primat; av lat. primatus, främsta platsen, företräde, till primus (se PRIMUS, sbst.1). — Jfr PRIMATIAL]
1) (†) främsta platsen l. rummet; jfr 3. Vid en tvist mellan tvenne adliga fruar i Vikingstads socken om främsta platsen i kyrkan tillerkände konsistorium primatet åt den, hvars man gjort en föräring till kyrkan. KyrkohÅ 1914, s. 238 (om förh. c. 1645); jfr 3. — särsk.
a) den plats l. ställning l. rang som tillkom en primus vid en promotion. Franzén Minnest. 3: 411 (1839). Eröfra ett Primat vid promotionerna. SvBL 3: 159 (1860).
b) ställning l. plats ss. primus i en klass. Jag fick primatet bland de nye i skolans 4:de .. klass intagne. PWieselgren (1847) i Wieselgren 21.
2) (ngts) företräde l. företrädesrätt framför l. överhöghet över ngt, prioritet, dominerande ställning. Boström 2: 109 (1838). Viljans primat över intellektet. Lundavår 1924, s. 56. I vetenskapens stora republik kan ingendera forskningsgrenen — varken statsrätten eller författningspolitiken — göra anspråk på något primat. NordT 1928, s. 452.
3) (en persons, en samhällsgrupps, ett lands l. ett ämbetes o. d.) överhöghet l. ledarställning, främsta rang(en) l. plats(en). Phrygius HimLif. 74 (1615). Endast i textilindustrien behåller England ännu sitt gamla primat. Kjellén Stormakt. 2: 34 (1905). Sveriges genom frederna 1645 och 1648 uppnådda primat i och vid Östersjön. HT 1938, s. 270. — särsk. kyrkl. om den överhöghet över den kristna kyrkan som påven gör anspråk på att äga. L. Paulinus Gothus MonTurb. Föret. a 3 a (1629). Then Romerske Påfwens Primat. Schroderus Os. 2: 509 (1635). HT 1928, s. 314.
4) kyrkl. en primas' ämbete betraktat ss. en institution; ofta med bibet. av 3, stundom med tanke väsentligen på maktställningen. Lundz primat. Messenius Christm. 246 (c. 1616). I Lund residerade Danmarks ärkebiskop eller metropolit, som i egenskap av den apostoliska stolens legat även utövade primatet över Sverige. TurÅ 1942, s. 165.
5) kyrkl. värdighet l. ställning ss. primas; ngns ämbetstid l. ämbetsutövning ss. primas. Pfeiffer (1837). Under (Nathan Söderbloms) sjuttonåriga primat. HågkLivsintr. 12: 340 (1931).
Avledn.: PRIMATISK, adj. [jfr t. primatisch, eng. primatic, ffr. prematic] (†) som utgör l. har samband med primat; särsk. till 4, 5. Weste (1807). Ekbohrn (1904). —
PRIMATSKAP, n. (†) till 5; = primat, sbst.2 5. CGLeopold (1806) i 2Saml. 9: 57.
Spoiler title
Spoiler content