SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRIMUS pri4mus, sbst.1, m.||(ig.) o. oböjl. adj.; ss. sbst. best. -en, i best. anv. äv. utan slutart.; pl. (föga br.) -ar. Anm. Ss. adj. användes ordet numera bl. i vissa lat. uttr., t. ex.: primus motor, betecknande ngn l. ngt som utgör den förnämsta drivkraften till l. vid ngt. HimHavJord 2: 198 (1926). SvFolket 8: 287 (1939); primus inter pares, om person som är den främste i en krets av i övrigt jämställda, den främste bland likar; särsk. använt om ärkebiskopen ss. den förnämste bland biskoparna.
Etymologi
I. (†) adj.: förste; jfr anm. ovan.
1) som är primus (se II a) bland promovenderna vid en promotion. Primus Doctor. Wallquist EcclSaml. 1—4: 51 (1693).
2) i ämbets- o. tjänstetitlar, = PRIMARIE I. Primus Theologiæ Lector. Skolordn. 1693, s. B 3 a. Primus Collega (har i lön) 70 dal., Secundus Collega sammaledes. Alopæus BorgåGymn. 40 (1804; om förh. 1689).
II. sbst.: person som i ett l. annat avseende är den förste l. främste i en viss grupp l. krets av personer.
a) (om ä. sv. förh. l. om förh. i Finl.) vid doktors- l. magisterpromotion: den bland promovenderna som erhållit högsta betyget o. därför promoveras först. Geijer I. 1: XVI (1802). SvUppslB (1934).
b) [utvidgad anv. av a] sport. vid simpromotion: den bäste av de manliga simmare som för första gången fullgjort magisterproven; jfr PRIMA, sbst. 7 a. TIdr. 1896, s. 444. Landsm. XVIII. 10: 55 (1901).
c) i skola o. d.: bäste l. främste eleven i en klass (i ä. tid ofta med placering ss. nr 1 i skolrummet); elev som utexamineras ss. den främste l. bäste i sin klass. ÅbSvUndH 68—69: 442 (1776). (Han) var primus i vår klass under alla de sista skolåren. MinnSvLärov. 1: 165 (1926). Vi 1947, nr 6, s. 5 (om flicka).
d) (mera tillf.) i allmännare l. bildl. anv. Ahnfelt HofvLif 3: 103 (i handl. fr. 1799). Det svenska landskapsmåleriets primus. Pauli Ungd. 38 (1925).
Ssgr: (I 1, II a) PRIMUS-DOKTOR. (i Finl.) promovend som promoveras till doktor ss. primus. Hufvudstadsbl(A) 1936, nr 135, s. 3. —
(I 1, II a) -MAGISTER. (i Finl.) jfr -doktor. Hufvudstadsbl(A) 1936, nr 135, s. 3.
Avledn.: PRIMUSSKAP, förr äv. PRIMISKAP, n. (numera knappast br.) till I 1, II a: förhållandet att vid en promotion vara primus, ställningen l. rangen ss. primus vid en promotion. Lagus Kellgren 35 (1884). Dahlgren Släktprof. 1: 219 (1911).
Spoiler title
Spoiler content