publicerad: 1954
PRIMITIV prim1iti4v l. pri1-, utom i ssgr ofta 40~1 l. 30~2. (-i´v Dalin), adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(förr äv. -if)
Etymologi
[jfr t. primitiv, eng. primitive, fr. primitif; av lat. primitivus, (den) först(e), till primus (se PRIMUS, sbst.1). — Jfr PRIMITIVISM, PRIMITIVITET]
1) som utgör det som ursprungligen förelegat l. förefunnits l. fastställts; som har kvar sitt ursprungliga skick l. befinner sig i sitt första utvecklingsstadium; ursprunglig, första, primär; motsatt: sekundär; utom i a o. b numera bl. ss. förled i ssgr. PH 6: 4438 (1756). Et primitivt eller principielt svafvel. Wallerius Tank. 56 (1776). Orättvisans primitiva orsak ligger i Begrepets oreda. LBÄ 9—10: 118 (1798). På retournerande brefpost-remisser bör ankomstdagen till den primitiva destinations-orten anmärkas. SPF 1853, s. 71. Infanteriets primitiva uppställning är .. i linie. Örn Takt. 26 (1864). — särsk.
a) (numera bl. ngn gg, i vetenskapligt fackspr.) om djur-, växt- l. bärgart o. d. Stiernstolpe Cuv. 19 (1821). (Mac-Culloch) har uppställt .. (bärgarterna) i de 5 vanliga afdelningarna primitiva, secundära .. tertiära, alluviala och vulcaniska. Berzelius ÅrsbVetA 1830, s. 250. En primitiv grupp (av organismer). 2NF 37: 658 (1925). Backman MännRas. 80 (1935).
b) (numera mindre br.) språkv. om ord: som utgör ett grundord; motsatt: härledd. SvLittFT 1833, sp. 307. 2NF (1915). TySvOrdb. 1834 (1932).
d) vars storlek är den ursprungliga l. ursprungligen fastställda; särsk. om storleken av ett pänningbelopp, ett aktiekapital, en fond o. d.; stundom liktydigt med: grund-. Embetsmännerna miste någon del af sina primitiva löner. Chydenius 289 (1766). Primitiva aktiekapitalet. MinnSvNH XII. 1: 147 (1881). Fliesberg Handel. 61 (1891).
e) ss. adv.: ursprungligen. AdP 1829, 34: 101. Dessa berättelser .. uppfylla .. fullkomligt det med deras afgifvande primitivt åsyftade ändamål. JernkA 1862, 2: 135.
2) som utgör l. befinner sig på l. hör till l. har samband med ett jämförelsevis lågt utvecklingsstadium (i t. ex. kulturellt, religiöst, socialt l. materiellt avseende), förekommande l. liknande det som förekommer hos ”naturfolk”; outvecklad, föga utvecklad; ofta liktydigt med: enkel, torftig; stundom: okomplicerad, okonstlad. Leva under primitiva förhållanden. En primitiv kultur. Arfwidsson Oisian 1: 2 (1842). Folket (i Vanås) var .. förunderligen primitivt i seder och klädedräkt. De Geer Minn. 1: 109 (1892). Pyramiden är .. den hos primitiva folk förekommande grafhögen. Hahr ArkitH 5 (1902). Att tro är .. något helt annat för en primitiv människa än för en kulturmänniska. Gadelius Tro 1: 16 (1912). En primitiv rättsuppfattning. Etzler Zig. 162 (1944). — särsk. om redskap, nyttoföremål, metod o. d.: okomplicerad, enkel, konstlös o. d.; ofta med bibet. av: icke särskilt effektiv l. ändamålsenlig. TT 1874, s. 63. Primitiva metoder. Smith OrgKemi 290 (1938). Primitiva vävstolar utan mera invecklade mekaniska hjälpmedel. Ymer 1939, s. 24. En mycket primitiv brygga. Tjerneld RödAmar. 51 (1951).
3) om mänsklig drift, instinkt, känsla o. d.: som direkt sammanhänger med l. härrör från l. som är ett uttryck för den mänskliga naturen (i dess ursprungliga, animala, av kultur o. uppfostran opåvärkade skick), ursprunglig, naturlig; stundom närmande sig bet.: (animalt) sinnlig. 2NF 32: 919 (1921). (Lloyd George) hade kontakt med det omedelbart och primitivt mänskliga. Hagberg VärldB 192 (1927). Man (stod) .. öga mot öga med de primitivaste livsinstinkternas dramatiska kamp med varandra. Hellström Malmros 173 (1931). Primitiva drifter slår ofta upp i Agnes von Krusenstjernas gestalter. Lagercrantz Krusenstjerna 254 (1951).
Ssgr (i allm. till 1): PRIMITIV-CELL. (†) anat. ursprunglig, primär cell, urcell. Sundevall ÅrsbVetA 1840—42, s. 281. —
-FIBRILL. anat. om de fina trådar som utgöra de enklaste elementen i muskel- o. nervtrådar. Thorell Zool. 1: 163 (1860). —
(1 d) -FOND. (†) grundfond. Ahlman (1872). —
-FORM; pl. -er. (numera bl. ngn gg, i vetenskapligt fackspr.) ursprunglig l. primär form. JernkA 1826, 1: 14. Fatab. 1924, s. 150. —
-FORMATION. (numera bl. ngn gg, i vetenskapligt fackspr.) ursprunglig formation. Fennia XII. 2: 5 (1896). —
-RÄNNA, r. l. f. anat. längsgående fåra i de högre ryggradsdjurens fostergrodd. Thorell Zool. 1: 310 (1860). —
-STRIMMA, r. l. f. anat. strimformig anhopning av primitiva celler i de högre ryggradsdjurens fostergrodd. Thorell Zool. 1: 310 (1860).
Spoiler title
Spoiler content