SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRODROM prodrå4m l. prω-, r. l. m.; best. -en; pl. -er. Anm. Förr användes stundom den lat. formen prodromus. Boheman ÅrsbVetA 1851—52, s. 33 (i bet. 2). Dalin (1871; i bet. 1 o. 2).
Etymologi
[jfr t. prodrom(us), eng. o. fr. prodrome; av lat. prodromus, förelöpare, till gr. πρόδρομος, som löper före, till προ- (se PRO-, prefix1) o. δραμεῖν, löpa, springa (jfr HIPPODROM)]
1) med. om symtom l. symtomatiskt tillstånd som utgör förebud till en sjukdom (särsk. en infektionssjukdom); företrädesvis i pl. TLäk. 1832, s. 48. Walin, hvars piga dött i colera på fm. och som sjelf har prodromer och ser jemmerligt förfärlig ut. Edholm C15T 184 (1866). Gadelius Själsl. 3: 98 (1922).
2) (†) skrift som innehåller en preliminär l. inledande behandling av ett ämne, inledning (se d. o. 4 a, c). Pfeiffer (1837). Gynther ConvHlex. (1848).
Ssgr (till 1, med.): PRODROM-ANFALL~02. prodromalt anfall. Löwegren Oftalm. 368 (1923).
-STADIUM. prodromalt stadium. Ilmoni Sjukd. 1: 114 (1846).
Avledn.: PRODROMAL104, adj. [jfr eng. prodromal samt t. prodromal-] med. till 1: som utgör l. har karaktären av prodromer. Prodromala symptom. LbKir. 3: 132 (1922).
Ssgr (med.): prodromal-anfall. Löwegren Oftalm. 368 (1923).
-stadium. [jfr t. prodromalstadium] NF 5: 1285 (1882). Wernstedt (1951).
PRODROMATISK1040, adj. [jfr eng. prodromatic]
1) med. till 1: prodromal. Prodromatiska symtom. Löwegren Oftalm. 367 (1923).
2) (†) till 2: inledande, preliminär. En prodromatisk öfversigt. Dalman ÅrsbVetA 1826, s. 99.
Spoiler title
Spoiler content