SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PROFANITET prωfan1ite4t l. pro-, äv. -fa1-, l. 1004, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. profanität, eng. profanity; av lat. profanitas (gen. -ātis), till profanus (se PROFAN)]
till PROFAN 1, 2: egenskapen l. förhållandet att vara profan; världslighet. Dalin (1871). Forell Ceylon 225 (1929). — särsk. (†) konkret: profana författare, profanlitteratur. Schulthess (1885).
Spoiler title
Spoiler content